xlntdog.se

Nu har jag äntligen tagit tandläkarexamen och det betyder slutet på fem års studier och början på ett yrkesliv. Det känns både som en lättnad samtidigt som det är lite spännande. Jag kommer att bo och jobba i Västerås i veckorna och veckopendlar alltså. På helgerna blir det väl mest i husvagn på någon tävling ;) - men vi har kvar huset på Adelsö där Kristian bor i veckorna. 

När jag nu börjar jobba drar jag av dessa skäl ned på att hålla kurser. Helgerna blir tid för vila och egen tävling och träning. Självklart kommer jag att ha några kurser framöver, men just nu måste jag komma in i att jobba heltid- något jag inte gjort sedan 2005.

Annars har det inte hänt något på agilityfronten. Jag har helt enkelt inte orkat tävla eller träna under skoltidens slut. Det har varit mycket stress för att bli klar, skriva examensarbete och i övrigt bli färdig med patienterna. Det tog mycket energi och agility var det sista jag ville bekymra mig över och hade tid för.

Detta har resulterat i att vi endast haft 4 tävlingsdagar på de senaste 3 månaderna innan SM (8 lopp). Det är ju på tok för lite, men jag får förlita mig till rutinen på SM och landslagsuttagningar och hoppas att jag inte tappat all tajming! Hundarna kan hindren och jag har nu tränat två dagar i rad och känner mig lite lugnare när jag känner att jag kommer in i det ganska snabbt. Det är matte som är fet och otränad- inte hundarna! :D

Så fort examen var avklarad kom aglitylusten tillbaka- nu ska vi kötta!! :D

FlockForm:

Excel gör sällan fel och känns stark i kroppen. Ex är 7 år och bättre än någonsin på mycket. Hoppas jag hinner med henne! ;)

Femme går säkert och stabilt, kan riva ibland när hon ligger för tight. Så mycket kapacitet och kunskap som den hunden har-hoppas den kan komma till sin rätt och visas i år? Tighta banor är Femmes melodi.

Joplin är frågetecken. Jag får se om hon startar SM. Joplin tappade mycket efter sin juvertumörsoperation och frågan är om hon någonsin kommer tillbaka till matchform.. :(  Men det är 12 dagar kvar och hon ser finare ut för var dag. Hon har gått ganska bra på de två små träningarna vi haft- men att tro att hon kan vara som förra årets SM när vi vann guld med No Limit är att ha för höga förväntingar. Men Loppan förvånar mig varje dag och har en vilja av stål- så man ska aldrig säga aldrig!! Jag älskar den hunden och hennes arbetsvilja!

Hon heter Finnbogårdens Kit Kat (Elvis-Smilla). Den brunkindade av mina fyra. Hon har också agilityvilat efter en incident som gjorde att jag höll på att sabba allt. Kit har verkligen vilat sig i form och har gått från klarhet till klarhet och hon går bättre än någonsin! Fan vad den lilla hunden kan springa fort och samtidigt kännas som en mjuk rallybil. Jag blev mycket inspirerad av dessa två träningar och idag sade Johanna:

"-Du gjorde nog helt rätt som skaffade dendär!"

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv. Kit är en rolig hund och jag håller mina tummar för att hon kommer hålla fysiskt och även palla trycket mentalt. 2011 blir ett kul år med henne tror jag! :D

På återseende! Glöm inte att din hund är världens bästa. Det är nämligen lätt att glömma det ibland i detta resultatinriktade samhälle!