En dag i Knivsta
Eftersom jag inte anmälde i tid så fick jag efteranmäla till lördagens tävling i Knivsta, vilket jag var glad för.
Dagen bjöd på sol och solbränna och många timmar bredvid banan. Agility är en sport som tar tid- det är bara att gilla läget. Arrangörerna är dock mycket proffsiga, annars hade lördagens arrangemang ännu pågått! :D
Excel
Jag kan bara säga en sak: vinterns träning har bannemej gett resultat. Jag vet inte om jag tycker Excel har varit såhär stark och haft sådant här tryck någonsin? Hon känns perfekt i kroppen ( tycker Maria också) och hon är helt supertaggad.
Första loppet var helt galet. Det var som att köra Excel för 5-6 år sedan. Hon sprang som en dåre och tog alla hinder hon såg utan att lyssna- drog på slalom som stod säkert 10 meter bort, hoppade ur efter halva och jag beslöt mig för att det var dags att gå av planen när vi diskat oss tre gånger! Excel var bara SÅ jäkla nöjd med livet att hon sket i mig och gjorde hindren själv! ;) Banan föll mig i smak dock- synd att vi inte hann visa vad vi kunde! ;)
Andra loppet. En bana som radade upp svaghetsprövning efter svaghetsprövning för Excel och mig och var relativt enkelspårig. Excel var som en missil och jag gjorde mitt bästa för att försöka styra. Jag blev sen på en del ställen och en sväng blev inte alls som jag tänkt- men jag sprang för livet för att ta mig i mål. Och det gjorde vi . Tiden räckte till en andra plats vilket jag är mycket nöjd med eftersom jag trodde tiden skulle ha runnit iväg ännu mer, men Excel är snabb på balanshindren vilket troligtvis räddade oss från att halka ned ännu längre!
Tredje loppet, en hoppbana. Helt klart en annorluna bana. Jag är så sned på mig själv när jag tänker tillbaka. Det som hände får inte hända, jag misslyckades i min "uppvärmning" på en punkt.. det ska inte hända igen- jag lovar dig, Excel. <3.
Alltså. Helvete vilket lopp! Allt stämde, Excel gick så jäkla snabbt och lyhört, vägarna var supervassa och jag körde med autopilot och hörde publiken säga "snyggt, jobba nu..hela vägen". När det är så är det verkligen så jävla kul!!!!! Så kom vi till min punkt i uppvärmningen där jag slarvade och vips så hade Excel givetvis tagit kurs på fel hinder.. Disk. Attans. Excel och jag gör så sällan så bra som tredje loppet, men nu var det 100 procent mitt fel att vi diskade oss. Det är sådana lopp som det tredje som gör att man vill fortsätta köra agility! Det är den känslan man vill åt. Tyvärr får jag aldrig veta HUR bra loppet var eftersom vi diskade oss, men Excel är fanemej på språng- DET vet jag. <3
Femme
Min lilla svarträv gjorde sitt bästa, men det räckte inte till. Rivning och en disk i första loppet och sedan gick hon ur slalom i andra klassen vilket fortfarande stör mig. Har tränat slalom som en tok och självklart är det inga problem hemma. Men hemma räcker det inte att vara duktig. Tredje klassen gick fint fram till ett ställe där jag slarvade med att plocka in henne över ett hinder. Eftersom Femme troligtvis är rädd för att göra fel så sprang hon hellre förbi än att hoppa- vilket givetvis är ett problem. Men, men.
Det kommer fler tävlingar och jag hoppas att vi tar oss ur tävlingssvackan som vi varit i sedan några månader. Det slog mig just att hon löpte i Mars och inte har gått bra sedan dess. Om detta har ett samband vet jag ej, men jag ska vara observant på det. För Femme har haft bättre tryck tycker jag och detta trots att träningen verkligen är enkel och ganska kravlös för henne.
Joplins fanclub har två medlemmar. Det är jag och husse. Och för de som inte ingår i fancluben kan jag berätta att Joplins juvertumörer är godartade och att hon är pigg som en lärka! :D
Ta hand om er allesammans och tack till er som frågat om bästaste Joplin!!
Oxelösund
Dömde lördagen och tävlade söndagen- kort sagt!
Det var snabba puckar i Oxelösund. Tävlingarna var snabbt avklarade. Troligtvis för att det var många tävlingar denna helg och relativt litet startfält i Oxelösund (ca 45 st i klass 3 large) och för att endast klass 3 arrangerades. Tanken är att lägga ut banorna, men jag får det inte att fungera här. :(
Gör ett försök på hemsidan senare.
Jag kan summera mina banor som att jag är grymt nöjda med dem. De var banor jag själv gärna skulle ha tävlat på om jag ska vara ärlig.Tyvärr var underlaget inte bra, speciellt mot slutet av lördagen (regn) vilket såklart påverkade handlingsalternativen. Mina klass 3 banor är inte "enkla"- så det gäller att ha tungan i rätt mun! :D
På söndagen var det dags för eget tävlande och utomhusdebut.
Hopploppet. Banan var enkel i min mening och det var egentligen bara att "sätta hunden på linjen och skicka."
Femme var först ut. Jag halkade rejält på den leriga banan vid fler tillfällen. Efter första tunneln och efter däcket gav det dåliga vägar och kostade tid. Femme jobbade dock bra- men på video kan jag se att mina handlingmissar kostar mer än jag trodde när jag var på plats. Vi kom i mål nollade.
Excel hade rejält tryck! Hon gick som ett skållat troll och det hjälpte att sparka bort kockorna från sulorna på skorna! Faktum är att en handlingsmiss gjorde att jag fick klockren väg på ett ställe- har nog aldrig hänt förr- att en miss ger fördel!!! Självklart kan loppet hämta tid på några ställen- speciellt efter däcket och min sena serpentin- men det var ett bra lopp som Excel skötte med bravur.
Insatsen räckte till vinst med Excel och 8:e plats med Femme (hon gick in ca 0,8 sek efter Excel så det var tight). På plats var jag sjukt missnöjd med den placeringen på Femme. ( Detta får jag skriva på min blogg utan att någon annan tar illa upp hoppas jag?) Placeringen räckte inte ens till SM-pinne och det hela kändes lite hopplöst eftersom tiderna på senaste tävlingen varit lite i bakkant av vad jag vet att vi kan. Det var faktiskt inte förrän hemma när jag analyserade loppen som jag ser att Femme verkligen påverkas av mina halkningar och missar. Hon går bitvis riktigt bra och har fint tryck där hon tillåts.
Agilityloppet. En ganska öppen bana.
Femme. River 4:e hindret pga mig och jag passar på att ta om balansen där hon drog innan OK.Kör därefter på och får mycket bra vägar, gunga av kanonklass och bra tryck. Ett bra lopp. Detta är inte första gången Femme går bättre efter vart. Det är precis som att hon är osäker första loppen och sedan kommer in i miljön. Det såg jag på tiderna i Finland, Oxie, Rättvik och även om det inte blev någon tid i Oxelösund så tror jag att det var en bra, konkurrenskraftig tid. Mer tävling alltså!
Excel river första hindret (märkligt) och jag tar om balansen för att extra stadgaträna när loppet var kört. Söta Ellen!
Här kan ni se hopploppen efter varandra. Sedan dog kameran och Kristian filmade med mobilen. Ska försöka trolla upp dem också.
Nu är jag laddad för tävling i Knivsta på lördag! Ska bli roligt att tävla för de finska domarna. Hoppas på riktigt jävliga banor- med teknikkänslighet där man är rökt om man viftar fel. Då jävlar ska jag visa vad Femme och jag kan! ;) Och Excel såklart...som inte gör några fel på träningarna utan är grymt stabil. <3
Det var snabba puckar i Oxelösund. Tävlingarna var snabbt avklarade. Troligtvis för att det var många tävlingar denna helg och relativt litet startfält i Oxelösund (ca 45 st i klass 3 large) och för att endast klass 3 arrangerades. Tanken är att lägga ut banorna, men jag får det inte att fungera här. :(
Gör ett försök på hemsidan senare.
Jag kan summera mina banor som att jag är grymt nöjda med dem. De var banor jag själv gärna skulle ha tävlat på om jag ska vara ärlig.Tyvärr var underlaget inte bra, speciellt mot slutet av lördagen (regn) vilket såklart påverkade handlingsalternativen. Mina klass 3 banor är inte "enkla"- så det gäller att ha tungan i rätt mun! :D
På söndagen var det dags för eget tävlande och utomhusdebut.
Hopploppet. Banan var enkel i min mening och det var egentligen bara att "sätta hunden på linjen och skicka."
Femme var först ut. Jag halkade rejält på den leriga banan vid fler tillfällen. Efter första tunneln och efter däcket gav det dåliga vägar och kostade tid. Femme jobbade dock bra- men på video kan jag se att mina handlingmissar kostar mer än jag trodde när jag var på plats. Vi kom i mål nollade.
Excel hade rejält tryck! Hon gick som ett skållat troll och det hjälpte att sparka bort kockorna från sulorna på skorna! Faktum är att en handlingsmiss gjorde att jag fick klockren väg på ett ställe- har nog aldrig hänt förr- att en miss ger fördel!!! Självklart kan loppet hämta tid på några ställen- speciellt efter däcket och min sena serpentin- men det var ett bra lopp som Excel skötte med bravur.
Insatsen räckte till vinst med Excel och 8:e plats med Femme (hon gick in ca 0,8 sek efter Excel så det var tight). På plats var jag sjukt missnöjd med den placeringen på Femme. ( Detta får jag skriva på min blogg utan att någon annan tar illa upp hoppas jag?) Placeringen räckte inte ens till SM-pinne och det hela kändes lite hopplöst eftersom tiderna på senaste tävlingen varit lite i bakkant av vad jag vet att vi kan. Det var faktiskt inte förrän hemma när jag analyserade loppen som jag ser att Femme verkligen påverkas av mina halkningar och missar. Hon går bitvis riktigt bra och har fint tryck där hon tillåts.
Agilityloppet. En ganska öppen bana.
Femme. River 4:e hindret pga mig och jag passar på att ta om balansen där hon drog innan OK.Kör därefter på och får mycket bra vägar, gunga av kanonklass och bra tryck. Ett bra lopp. Detta är inte första gången Femme går bättre efter vart. Det är precis som att hon är osäker första loppen och sedan kommer in i miljön. Det såg jag på tiderna i Finland, Oxie, Rättvik och även om det inte blev någon tid i Oxelösund så tror jag att det var en bra, konkurrenskraftig tid. Mer tävling alltså!
Excel river första hindret (märkligt) och jag tar om balansen för att extra stadgaträna när loppet var kört. Söta Ellen!
Här kan ni se hopploppen efter varandra. Sedan dog kameran och Kristian filmade med mobilen. Ska försöka trolla upp dem också.
Nu är jag laddad för tävling i Knivsta på lördag! Ska bli roligt att tävla för de finska domarna. Hoppas på riktigt jävliga banor- med teknikkänslighet där man är rökt om man viftar fel. Då jävlar ska jag visa vad Femme och jag kan! ;) Och Excel såklart...som inte gör några fel på träningarna utan är grymt stabil. <3
Rapport från Skogstorp
Våren har gjort intåg i trädgården och det betyder inte bara ogräsrensning utan agility också! Hindren är framme och man blir bortskämd över att kunna gå ut och träna när man vill. Ni vet väl förresten hur det är med skomakarens barn?
Skillnaden med en egen agilitybana är väl att jag kan träna 10 minuter och sedan sluta. Då kan jag hålla hög kvalitet i träningen. När jag åker till en klubb och tränar kan det ju vara svårt att sluta efter 10 minuter och åka hem "när man ändå åkt dit ska man ju träna".
Sista tiden har det dock varit så mycket att göra att hundträningen hamnat åt sidan, liksom mycket annat. Det viktigaste är att bli färdig i skolan. 4 juni är det examensdags- känns fantastiskt. Jag har fått jobb i Västerås på Adelsökliniken. Det tror jag kommer blir kalasbra. Det betyder att jag kommer veckopendla vilket kanske inte är det mest optimala, men personligen är jag trött på att pendla varje dag. 3 timmar tar det t.o.r till skolan varje dag och det är jag så trött på att jag har lust att spy! ;)
Vallning
Jag har som ni kanske vet tagit tag i vallningen igen, men som allt annat så är det inte den kontinuitet i det som jag skulle önska. Igår var jag med Mia Avena till hennes får och vallade. Det var jättebra för Femme att valla på de fåren för de var verkligen springiga och galna. Det betydde att hon fick känna att de flyttade sig för henne och jag tror att hennes självförtroende ökade av det, för hon jobbade väldigt fint mot slutet.
För Kit var det väl inte lika bra. Hon har ett enormt tryck och det betydde att det blev high chaparall. Det svåra är att hon hela tiden vill stoppa vid huvudena och det blir t.o.m svårt att få henne till balanspunkten om man ska försöka sig på ett litet skick när djuren rör sig. Så det passet hade nog Kit kunnat vara utan tror jag. För hon hade dessutom vadd i öronen och visste inte vad "ligg" betydde. Men så är det ju ibland, det går framåt- och bakåt.
Men det är svårt med vallning tycker jag och mest känner jag mig som en idiot när jag står i hagen- särskilt om någon tittar på. Tack ändå Mia för att vi fick följa med, hoppas det blir fler ggr! <3
Agility
Ja, det är väl inte mycket att berätta här? Kit tog 12 pinnars slalom för första gången igår förresten- det kanske är en liten nyhet? Tyvärr tyckte jag att hon tappade tekniken när det blev så många pinnar, men jag inbillar mig att hon måste få in det i kroppen först. Det är ju en sak att ta 4 pinnar och en helt annan sak att ta 12. Om man tappar balansen i fyra pinnar så märks det ju inte lika väl som på 12. Jag tror att hon får upp tekniken med mer träning- för om jag tittar tillbaka så är det ytterst kort tid hon jobbat på 4 raka pinnar över huvud taget. Men allt måste ju mängdtränas för att bli bra!
Här är mitt A-hinder som jag nyligen köpt från Tyskland. Nu saknar jag bara en platt tunnel och en mur så är banan komplett. Men jag har samlat sedan 2006, så det har inte skett över en natt! :)
Skillnaden med en egen agilitybana är väl att jag kan träna 10 minuter och sedan sluta. Då kan jag hålla hög kvalitet i träningen. När jag åker till en klubb och tränar kan det ju vara svårt att sluta efter 10 minuter och åka hem "när man ändå åkt dit ska man ju träna".
Sista tiden har det dock varit så mycket att göra att hundträningen hamnat åt sidan, liksom mycket annat. Det viktigaste är att bli färdig i skolan. 4 juni är det examensdags- känns fantastiskt. Jag har fått jobb i Västerås på Adelsökliniken. Det tror jag kommer blir kalasbra. Det betyder att jag kommer veckopendla vilket kanske inte är det mest optimala, men personligen är jag trött på att pendla varje dag. 3 timmar tar det t.o.r till skolan varje dag och det är jag så trött på att jag har lust att spy! ;)
Vallning
Jag har som ni kanske vet tagit tag i vallningen igen, men som allt annat så är det inte den kontinuitet i det som jag skulle önska. Igår var jag med Mia Avena till hennes får och vallade. Det var jättebra för Femme att valla på de fåren för de var verkligen springiga och galna. Det betydde att hon fick känna att de flyttade sig för henne och jag tror att hennes självförtroende ökade av det, för hon jobbade väldigt fint mot slutet.
För Kit var det väl inte lika bra. Hon har ett enormt tryck och det betydde att det blev high chaparall. Det svåra är att hon hela tiden vill stoppa vid huvudena och det blir t.o.m svårt att få henne till balanspunkten om man ska försöka sig på ett litet skick när djuren rör sig. Så det passet hade nog Kit kunnat vara utan tror jag. För hon hade dessutom vadd i öronen och visste inte vad "ligg" betydde. Men så är det ju ibland, det går framåt- och bakåt.
Men det är svårt med vallning tycker jag och mest känner jag mig som en idiot när jag står i hagen- särskilt om någon tittar på. Tack ändå Mia för att vi fick följa med, hoppas det blir fler ggr! <3
Agility
Ja, det är väl inte mycket att berätta här? Kit tog 12 pinnars slalom för första gången igår förresten- det kanske är en liten nyhet? Tyvärr tyckte jag att hon tappade tekniken när det blev så många pinnar, men jag inbillar mig att hon måste få in det i kroppen först. Det är ju en sak att ta 4 pinnar och en helt annan sak att ta 12. Om man tappar balansen i fyra pinnar så märks det ju inte lika väl som på 12. Jag tror att hon får upp tekniken med mer träning- för om jag tittar tillbaka så är det ytterst kort tid hon jobbat på 4 raka pinnar över huvud taget. Men allt måste ju mängdtränas för att bli bra!
Här är mitt A-hinder som jag nyligen köpt från Tyskland. Nu saknar jag bara en platt tunnel och en mur så är banan komplett. Men jag har samlat sedan 2006, så det har inte skett över en natt! :)
Joplin
För två veckor sedan hittade jag knölar vid Joplins juver. Jag anade direkt oråd. En 9 år gammal tik och knölar vid juvren= juvertumörer.
Jag ringde till veterinären morgonen efter och fick komma in på ett besök. Han var lika övertygad som jag om att det rörde sig om tumörer och jag bestämde mig för att ringa till SLU. Detta för att de har duktiga onkologer där som kunde ta sig an problemet.
På första undersökningen hittade de flera tumörer på höger sida och en tumör på vänster sida. Det bestämdes att man skulle avlägsna tumörerna. Det är omöjliigt att veta om tumörerna är godartade utan att kolla histologiskt på dem och för at göra det måste de opereras ut. Och jag ville få bort dem fortast möjligt.
I torsdags opererades Joplin. Man tog bort halva juverraden på höger sida och en juverdel på vänstra. Allt gick bra och igår kunde jag hämta min bästa Joplin.
Joplin skrek rakt ut när jag hämtade henne, i säkert en minut. Konstiga läten var det och jag kunde bara tolka dem som glädje/ smärta/ frustration/ och eventuellt lite rädsla som släppte. Tänk er själva att bli avlämnade på ett ställe med främmande människor när du mår prima. När du sedan vaknar upp ur en narkos har du skitont, ärr som sträcker sig över halva magen som gör ont- och ingen färklarar något för dig.
Nu ligger hon här hemma och är faktiskt piggare än jag kunde hoppas på. Ärret på höger sida spänner och hon sträcker inte ut benet utan hoppar på tre ben när hon ska öka farten. Men hur som helst känns det bra att hon är opererad och jag hoppas att tumörerna är godartade. Isåfall har vi kvar många fina år tillsammans.
Joplin var i god form inför operationen och min förhoppning är att vi kan starta på SM. Detta är givetvis bara en förhoppning. För självklart är SM inte värt något om man inte har en fräsch hund. Om operationssåret läker utan komplikation tror jag att vi kan åka till SM. Det blir troligtvis Joplins sista SM och det är roligt att ha ett mål att se framför sig. När vi tränat agility sista åren handlar det ju inte om att lära hunden något nytt- utan snarare att upprätthålla tekniken. Och teknik har hon den gamla guldklimpen.
Det är fysiken och konditionen som sätter stopp om något. Så är det för matten också.. ;)
Här är Joplin på SM 2008 när hon tog silver individuellt
Foto: Mette Björne
Jag ringde till veterinären morgonen efter och fick komma in på ett besök. Han var lika övertygad som jag om att det rörde sig om tumörer och jag bestämde mig för att ringa till SLU. Detta för att de har duktiga onkologer där som kunde ta sig an problemet.
På första undersökningen hittade de flera tumörer på höger sida och en tumör på vänster sida. Det bestämdes att man skulle avlägsna tumörerna. Det är omöjliigt att veta om tumörerna är godartade utan att kolla histologiskt på dem och för at göra det måste de opereras ut. Och jag ville få bort dem fortast möjligt.
I torsdags opererades Joplin. Man tog bort halva juverraden på höger sida och en juverdel på vänstra. Allt gick bra och igår kunde jag hämta min bästa Joplin.
Joplin skrek rakt ut när jag hämtade henne, i säkert en minut. Konstiga läten var det och jag kunde bara tolka dem som glädje/ smärta/ frustration/ och eventuellt lite rädsla som släppte. Tänk er själva att bli avlämnade på ett ställe med främmande människor när du mår prima. När du sedan vaknar upp ur en narkos har du skitont, ärr som sträcker sig över halva magen som gör ont- och ingen färklarar något för dig.
Nu ligger hon här hemma och är faktiskt piggare än jag kunde hoppas på. Ärret på höger sida spänner och hon sträcker inte ut benet utan hoppar på tre ben när hon ska öka farten. Men hur som helst känns det bra att hon är opererad och jag hoppas att tumörerna är godartade. Isåfall har vi kvar många fina år tillsammans.
Joplin var i god form inför operationen och min förhoppning är att vi kan starta på SM. Detta är givetvis bara en förhoppning. För självklart är SM inte värt något om man inte har en fräsch hund. Om operationssåret läker utan komplikation tror jag att vi kan åka till SM. Det blir troligtvis Joplins sista SM och det är roligt att ha ett mål att se framför sig. När vi tränat agility sista åren handlar det ju inte om att lära hunden något nytt- utan snarare att upprätthålla tekniken. Och teknik har hon den gamla guldklimpen.
Det är fysiken och konditionen som sätter stopp om något. Så är det för matten också.. ;)
Här är Joplin på SM 2008 när hon tog silver individuellt
Foto: Mette Björne
